Det känns...

...riktigt bra.
Jag har nu varit igång med mitt "nya liv" i 1 vecka (i morgon) och jag mår jättebra.

Idag har jag inhandlat ett par nya skor att springa i, eftersom jag väger en del kan jag inte bara ta vilket par löparskor som helst, då kommer mina knän att gå ut i våldsam strejk.

Efter lite testande i affären blev det dom här:

Att det var sista paret och det var min storlek känns lite turligt. Och att det, tack vare att det var sista paret, blev kraftigt avdrag på prislappen (900 spänn mindre) gör verkligen inte ett skit...=).

Träningen fortlöper och om Baby inte skulle bromsa mej så skulle jag nog träna sönder mej ganska fort. Jag vill springa minst en gång varje dag men se det får jag inte för då kommer jag inte hålla i längden. Och nånstans en bit in i huvudet så vet jag det också men jag är så taggad så jag tenderar att vilja glömma bort det..=)
Bara jag får hit min cykel så kan jag alternera träningen lite, damn, det ska bli kul. Jag har skrivit det förrut men jag gör det igen, jag saknar min cykel som faan.

Dessutom har jag läst en hel massa om hur man kan ändra sin tillvaro för att må bättre.
Mark Sisson har ett grymt program och tankesätt.
Grunden till hela hans filosofi är att tänka hur människan levde på typ stenåldern (primalt).
Hur åt man då? Vad åt man då? Vad gjorde man på vaken tid? etc.

Senast i raden med artiklar jag läst skrivna av honom handlar det om Gluten. Glutenintolerans och glutenkänslighet. Vad är skillnaden? Hur vanligt är det att någon har det ena eller det andra?
Eftersom jag har läst det redan kan jag säga att det är VÄLDIGT mycket vanligare än folk i allmänhet tror.
Här är en lista på vad man kan t ex känna om man är känslig eller intolerant:

Diarré
Känsla av uppsvälldhet
Magsmärtor
Huvudvärk
Eksem
Depression
Ledvärk
Utmattning
Domnad i kroppsdelar

Om man känner igen någon eller flera av dom här sakerna i sig själv kan man kontakta läkare för att testa sig. Nu ska man dock veta att det blodprov som dom tar har ganska dålig träffsäkerhet.
Det är säkrare att ta avföringsprov tydligen, för det handlar ju i slutändan om vad som händer med det som man stoppar i sig på dess resa genom kroppen.
Om man inte gillar läkare eller helt enkelt är skeptisk till hela resonemanget kring gluten kan man ju testa själv.
Ta 2-4 veckor där du tar bort all form av gluten i vad du äter. Gå sen tillbaka till att äta "som vanligt".
Om du då märker en skillnad i hur du mår (se listan här över) så är det sannorligt att du är minst känslig för gluten.
Det är ju faktiskt inte förrän du testat som du vet säkert.

I morgon är det vägning och mätning. Det ska bli spännande som f**n...=


Rock on